Sidan 2 i Kyrkans Tidning stift nr 29/30 2012

TORSDAG 19 JULI 2012 KYRKANS TIDNING NUMMER 29/30 UPPSALA STIFT Stiftets hus, Box 1314, 751 43 Uppsala Tel: 018-68 07 75, Fax: 018-12 45 25 mats.lagergren@svenskakyrkan.se Rollförståelse. Är det till en pojke eller en flicka frågar expediten kunden som är före mig. Svaret blir att det är till en flicka och expediten säger självklart ”att då tar vi lite rosa snören”. En oskyldig bagatell i vardagen och en påminnelse hur fast vi är och hur fast vi förväntas förbli i våra stereotyper. MATS LAGERGREN, STIFTSREDAKTÖR De små gesternas betydelse TÄNK ATT DET VARMA kaf- Med känsla för skogen KUSK samlar Svenska kyrkans tretton stift Skogen är en viktig inkomstkälla och samtidigt en del av den skapelse vi vill värna. Svenska kyrkan samverkar i ett nytt system för kvalitetsuppföljning och ett hållbart skogsbruk. – KUSK står för Kvalitetsuppföljning i Slutavverkning, Svenska kyrkan och det är ett ord som på ett bra sätt beskriver arbetet. Kuskens uppgift är att leda och föra framåt. Emilie Westman arbetar i Svenska kyrkans FSC-förening och har en samordnande roll i kyrkans skogsbruk som sedan ett antal år är miljöcertifierat. Uppsala följer liksom de flesta stift en internationell standard som kallas FSC och som utläses Forest Stewardship Council. Nu finns en ny förkortning att lägga på minnet, KUSK, och den samlar Svenska kyrkans samtliga stift i arbetet med att följa upp de insatser som görs i skogen. – Vi har skrivit kontrakt med Hushållningssällskapet eftersom vi vet att de har en hög kompetens och för att vi vill ha en opartisk och enhetlig utvärdering, fortsätter Emilie Westman. Uppsala stift har anlitat Tina Westlund som är en mycket erfaren inventerare och tillsammans med skogspersonalen har hon tittat på vad som redan nu fungerar bra och vad som kan bli bättre. – Tack vare de här inventeringarna kan vi koncentrera våra insatser, säger Emilie Westman. BLAND DET SOM fungerar väl kan nämnas att lämna skogsgrupper vid avverkning och den sociala medvetenheten. – Våra skogvaktare har en stark lokal förankring och känner människorna som bor intill våra skiften. fet och de goda kakorna som trevliga damer i Knutby kyrka bjöd Eva Åsjö mig på en junidag kan bli ett fint sommarminne! Eller tunnbrödsrullen vid kiosken i Lingbo på väg hem från Hälsingland! I slutet av juni åkte jag genom en stor del av vårt vackra stift. Från Knivsta, förbi stiftstaden, genom åkrar och skog för att slutligen landa bland blånande berg och glittrande sjöar vid Delsbo och Bjuråker. Längs vägen passerades vackra kyrkor och fina församlingshem och jag tänkte på alla dem som kommer till dessa byggnader för att möta varandra och möta Gud. RUNT OM I VÅRT STIFTS församlingar görs fantastiska insatser av dig och andra för att sprida det glada budskapet vidare. Det finns en rikedom som är mycket mer än fina byggnader och det är den rikedom som ligger i att så många vill engagera sig i församlingens liv och att vi alla tillsammans får tjäna varandra och tjäna Gud. Vi är rika tack vare att vi har varandra. Tillsammans får vi vara Kristi kropp i Uppsala stift och tillsammans får vi vara den byggnad av levande stenar där Jesus Kristus är hörnstenen. Just nu är ni många som sitter i våra kyrkor för att ta emot besökare vid vägkyrkan och andra av oss är besökare. Det är alltid fint att komma in och se de vackra väggmålningarna och beundra de medeltida skulpturerna men att få ett trevligt bemötande och en god kopp kaffe är lika viktigt. Att jobba i vägkyrkan är en viktig uppgift och kan vara ett viktigt vittnesbörd om Guds omsorg och tilltal till var och en. Kakor och tunnbrödsrullar kan vara viktiga men det som stannar kvar i sommarminnet är det trevliga bemötandet och omsorgen. De små gesterna har betydelse och det lilla vi ger och gör mot varandra kan bli rika minnen att bära med sig. Med önskan om en god sommar ! Tina Westlund inventerar Uppsala stifts skogar tillsammans med stiftets skogvaktare och planerare. FOTO: EMILIE WESTMAN – Däremot står Uppsala stift inför samma utmaningar som många andra när det gäller markskador som uppkommer i samband med avverkningen. Inventeringen har lett till en inriktning på två områden. Förutom markskadorna är det att den generella hänsynen ska vara rätt utförd. I sig ett stort område och därför fokuserar man särskilt på kant– och skyddszoner, hänsynskrävande biotoper och naturvärdesträd. UNDER INVENTERINGARNA har Tina Westlund med sina kolleger varit ute i skogen tillsammans med all skogspersonal och Emilie Westman betonar värdet av att vara på plats. – Sitter man inomhus är man lätt överens men när man står och tittar på var man borde dragit gränsen eller var man borde kört med maskinerna blir det väldigt konkret. En omgång är genomförd och arbetet pågår med att samla alla intryck. Kontraktet är skrivet på fem år och tillsammans blir det en mängd data som samlas i en databas som kan bearbetas och användas för ett allt bättre skogsbruk. – Dagarna har varit mycket uppskattade. Det är verkligen en lärande process där vi får tillfälle att plocka upp idéer av varandra, säger Emilie Westman som är mån om att framhålla stiftets skogspersonal. Det finns en genuin känsla för den skog där de arbetar och även innan skogsbruket blev certifierat var de måna om att driva det på ett hänsynsfullt sätt. – Det är sällan man behöver kämpa för att rätt naturhänsyn ska tas. Det man värjer sig mot är det ökade dokumentationskraven som följer med certifieringen. Skogsbruk är ett arbete på lång sikt och resultaten av de arbeten som nu görs kanske inte blir synliga förrän om några decennier. På samma sätt får vi i dag ta konsekvenserna av beslut på 1970– och 80-talen och Emilie Westman ser en tydlig kursförändring. – Då fanns en stark betoning på skogen som en naturresurs. Man restaurerade skogar som blivit sönderhuggna under 1900-talets början då de största träden höggs utan att någon hade råd att ta ansvar för skogens framtid. Senare delen av 1900-talets skogsskötsel skapade skogar med höga virkesförråd och ekonomiskt värde men tankar om naturhänsyn låg ännu i sin linda. SJÄLV TILLHÖR HON en generation där ett medvetet miljötänkande är självklart. Tidigare gjorde man rent i skogen och efter avverkning städades skogen för att det skulle bli rent och snyggt. Idag vet vi värdet av att spara dungar och att gammal ved är en förutsättning för många insekter och generellt för den biologiska mångfalden. På samma sätt väljer vi att ha ett visst bestånd av lövskog. Visserligen är barrträd den största inkomstkällan men vi vill säkra livsmiljön för till exempel den vitryggiga hackspetten. MATS LAGERGREN EVA ÅSJÖ, stiftsadjunkt Det är lätt att vara överens när vi sitter vid våra skrivbord men i skogen ser vi de konkreta resultaten av besluten. FOTO: EMILIE WESTMAN

Sid 1 - TORSDAG 19 JULI 2012 KYRKANS TIDNING NUMMER 29/30 FRÅN STIFTEN På den här sidan   Sid 3 - TORSDAG 19 JULI 2012 KYRKANS TIDNING NUMMER 29/30 VÄXJÖ STIFT Box 527, 351 06 Växjö,  
För att kunna läsa myPaper-publikationen behöver du ha JavaScript aktiverat i din webbläsare. Du behöver också ha minst Flash Version 6 installerad.