Sidan 4 i Kyrkans Tidning stift nr 27/28 2012

TORSDAG 5 JULI 2012 KYRKANS TIDNING NUMMER 27/28 VÄSTERÅS STIFT Västra kyrkogatan 9, 722 15 Västerås Mobil: 070-520 03 85 pelle.soderback@svenskakyrkan.se Att möta tiden. En befriande tanke är att tiden kommer. Varje morgon möter vi en ny dag. Det är en oändlig skillnad mellan att möta tiden och att springa efter den. Det skriver Margareta Melin i en ny bok. Det är därför vi behöver sommaren, fågelsången och semesterstiltjen. Tiden går inte, den kommer. PELLE SÖDERBÄCK, STIFTSREDAKTÖR Kollare undersöker naturen Med himlen som tak För ett år sedan gick Ludvika och Gränge-Säfsnäs församlingar ihop och bildade ”Kyrka utan tak”. De församlingsbor som deltar i Kyrka utan tak vill utveckla den kristna tron i den tradition som värnar om Guds skapelse och fördjupar relationen till Moder jord. När man rundar Ludvika församlingshem för att nå entrén möts man av ett vackert meditativt grönt rum: sköna parkbänkar, lummig grönska, doftande rosor, uråldriga stenar och en fontän med livgivande vatten som blicken vilar på medan tankarna kommer och går. I och med det här första mötet vet besökarna att församlingens tro på Gud inte slutar innanför väggarna. Det handlar om att göra någon form av omvärldsanalys när det gäller församlingens och bygdens behov. I Ludvika är naturen nära och synligt omistlig för alla. Hos dem som deltar i Kyrka utan tak, väcker Guds skapelse en känsla av vördnad, samhörighet och tacksamhet. Vi försöker gestalta detta rituellt i vår kyrka utan tak på samma sätt som man gestaltar Guds närvaro i kyrkor med tak, säger initiativtagaren komminister Carl-Axel Hagberg. Han har varit verksam i församlingen i mer än två decennier och har, precis som många av församlingsborna, lättare att uppfatta Gud i den levande naturen än inomhus. Det sättet att se på Guds uppenbarelse har genererat otaliga pilgrimsvandringar, friluftsgudstjänster och vildmarksretreater på ön Sollen i sjön Väsman, utanför Ludvika. Jag har ett skapelseteologiskt perspektiv där jag ser Guds uttryck Ludvika församling erbjuder barnverksamheten ”Kollare” för barn som vill kolla in och undersöka naturen på riktigt. Kollarna leds av Britt-Marie Hallor, Anna Alfzon och Marianne Sandberg. Vad ger ”Kollarna” som inte annan barnverksamhet ger? Barnen är entusiastiska och glada när de är ute i naturen på ett annat sätt än när de är inne. De får bra motorikträning som en naturlig del av att vara i naturen. De får också med sig erfarenheten av att vara aktsamma och rädda om naturen och allt det vi har omkring oss. Kollarna har också en egen skräpängel som besöker dem ibland, ängeln lär barnen att inte skräpa ner. Vilka är det som söker sig till ”Kollarna”? Barnens del i Kyrka utan tak är att vara ”kollare”. Verksamheten leds av Britt-Marie Hallor, Anna Alfzon och Marianne Sandberg. FOTO: LENA BERGQUIST Flera av familjerna är inte vana kyrkobesökare, de har sökt sig till oss bara därför att vi är ute med barnen. De uttrycker att de är tacksamma över att deras barn får möjlighet att vara med i ”Kollarna” och att de är en del av kyrkan och församlingen. Ge exempel på vad ni gör ute? Barnen tycker mycket om att sjunga psalmen ”Bara den som vandrar nära marken...”, för den handlar ju om dem. De myser när de får sitta på en stubbe och äta kollarefruktsallad och de får utlopp för sin kreativitet när de skapar egna naturtavlor. De är väldigt stolta när de kan mer än sina föräldrar och får lära dem vad en jordlöpare är för något. Vad har Kyrka utan tak betytt för er verksamhet? i allt levande, med andra ord transkulturellt, interreligiöst och gränsöverskridande. Jag har också hittat bra tolkningar inom feministCarl-Axel teologin och beHagberg. frielseteologin. Jag känner djupt för de Bibeltexter där Jesus vandrar på dammiga vägar i slitna sandaler, där han möter människor som liksom han själv är på väg. Det handlar om ett underifrånperspektiv, att se det sköra i livet och värna om det. Kyrka utan tak har funnits som en vision i flera år. Förra året blev en länge närd dröm verklighet – då invigde Ludvika och GrängeSäfsnäs församlingar sin kyrka utan tak på riktigt. Man fick sin gudstjänstplats; ett ekotempel med pelare av hundraåriga tallar istället för betong, där trädens väv av rottrådar täckta av en mjuk mossmatta bär församlingsborna fram till altaret. – Vi har valt att skapa Ekotemplet i ett naturskyddsområde så att inte skogen runtomkring ska utsättas för avverkning. Gudstjänstrummet har byggts med hjälp av frivilliga krafter, vi är nog ett tjugotal personer som har arbetat tillsammans; några har bidragit med fika, andra har vinschat altare och bänkar till platsen. En insikt som har växt fram under de år som Carl-Axel Hagberg varit verksam i naturen, är att orden ibland förminskar istället för att ge klarhet. Naturen erbjuder starka symboler som gärna upplevs och tolkas i tystnad – verbala förklaringar gör upplevelsen in- tellektuell i stället för att låta den fördjupas andligt och känslomässigt, förklarar Carl-Axel Hagberg. – Vi kan ta Marianne Fredrikssons bok Simon och ekarna som exempel. Simon upplever att eken förvandlas från ett objekt till ett subjekt som han får en djup och närande relation till. När människorna runtomkring honom ifrågasätter hans relation till naturen, trasas den sakta sönder. På samma sätt har jag insett att det inte är alla som får en djupare andlig insikt av att det de upplever tolkas i kyrkorummet. Vår kyrka mår väl av alternativa platser för andlig erfarenhet. Kyrka utan tak vill vara en hållande gemenskap för möjligheter till andlig växt och mognad. Jag har stor tillit till Guds närvaro både i kyrkorum och ute i det fria. LENA BERGQUIST De ger oss idéer och inspirerar oss att utvecklas vidare, barnen som är med i Kollarna är en naturlig del av Kyrka utan tak, vår utepedagogik är väl förankrad i olika bibelberättelser om skapelsen. LENA BERGQUIST Gudstjänst från Stiftsgården Nu på söndag, Apostladagen, är det åter dags för radiosänd gudstjänst från Enhetens kapell på Stiftsgården i Rättvik. Temat för söndagen gudstjänst är ”Kyrkan jorden runt”. En resa med nedslag i lokala kyrkor på fem kontinenter. En präst på herdarnas äng, mässfirare i en liten kyrka på grusslänten i Lima, en vandrare på Maputos soptipp, en svensk församling i ett av Europas tillväxtområden. Det är några av dem som möter i den gudstjänst som är formad av och tillsammans med ungdomar på Stiftsgården. Reseledare är Kristin Gerhardsson. Predikant är stiftsadjunkt Cecilia Redner och för den musikaliska ledningen svarar Stiftsgårdens musiker Kekke Paulsson. Dessutom medverkar Peter Rousu gitarr och elbas, Jeanett Rousu nyckelharpa och fiol samt Peter Forsman slagverk. Det här är den andra av tre radiogudstjänster från Västerås stift med Cecilia Redner som predikant. Den tredje sänds på nyårsafton, då från Finnåkers kursgård. Nu tar Stiftssidan sommarlov och återkommer i mitten av augusti. Nu på söndag är det dags för radiogudstjänst från Stiftsgården i Rättvik. Gudstjänsten formas och leds av ungdomar och musiker från gården. Präst är Cecilia Redner. FOTO: PELLE SÖDERBÄCK

Sid 3 - TORSDAG 5 JULI 2012 KYRKANS TIDNING NUMMER 27/28 SKARA STIFT Stiftskansliet, Box   Sid 5 - TORSDAG 5 JULI 2012 KYRKANS TIDNING NUMMER 27/28 VÄXJÖ STIFT Box 527, 351 06 Växjö,  
För att kunna läsa myPaper-publikationen behöver du ha JavaScript aktiverat i din webbläsare. Du behöver också ha minst Flash Version 6 installerad.