Sidan 2 i Kyrkans Tidning Stift nr 29/30

TORSDAG 22 JULI 2010 KYRKANS TIDNING NUMMER 29/30 UPPSALA STIFT Stiftets hus, Box 1314, 751 43 Uppsala Tel: 018-68 07 75, Fax: 018-12 45 25 mats.lagergren@svenskakyrkan.se Religionens årstider Påskens budskap stärks av naturen som åter vaknar till liv. Vid pingst hjälper oss naturens ymnighet att förstå andens flödande liv och vid jul talar vi om ljuset som kommer till oss när mörkret är som djupast. Årstidsväxlingarna ger bilder för vår tro. Undrar hur den symboliken ser ut på södra halvklotet. MATS LAGERGREN, STIFTSREDAKTÖR Att vara en belastning Bär varandras bördor. Orden om ömsesidighet kommer tydligt fram ur de första kristna församlingarnas KRÖNIKA erfarenhet. Så ser drömmen ut och kanske också vår djupaste längtan. Vi längtar efter ett liv som är fyllt av jämlikhet och ömsesidighet. Ett liv där vi ger och tar och där flödet av gåvor till varandra strömmar genom vardagen. Så kommer obalansen fatt oss. Det visar sig att vi kanske under långa perioder av vårt liv blir till en fruktansvärd belastning för andra människor och för våra närmaste. Humöret sviker, orden som sårar kommer flygande i rapidfart och obetänksamt. Vi kan ha fysiska skador och/eller psykiska som gör oss sårbara och i stort behov av andras omsorg. Kanske mer än de riktigt orkar. DÅ KAN insikten komma i kapp Besök på stiftets minsta kyrkogårdar De finns där som minnen från en tid då befolkningen var större. De små kyrkogårdarna i stiftets nordvästra hörn är en påminnelse om historien och samtidigt lockande utflyktsmål. Skogskyrkogårdarna tillkom på den tiden då det fanns en vitt bredare befolkning i dessa byar än vad det gör i dag. Så står det i utkastet till den information som håller på att sammanställas och som ska uppmärksamma fler på dessa märkliga och vackra små gläntor i finnmarken som finns i LosHamra församling, i Uppsala stift nordvästra hörn. DET BLIR EN lång dag i bil tillsam- oss. Vi har från att ha varit ett stöd och en livskamrat förvandlats till mera ensidigt en börda och en belastning. Det är en svår känsla och insikt. Vilka utvägar finns i den kristna själavårdstraditionen? Vad göra när man känner sig som och kanske faktiskt är en väldigt svår belastning för andra? Ett gammalt själavårdsråd är att be. Be om allt vad hjärtat önskar, be för dem som är i en ännu svårare situation än jag själv och be om vänner. Evangelierna berättar om många som bär. Den lame mannens vänner bar honom trots alla hinder till Jesus. Att bära den som har blivit en belastning för sig själv och andra till Livets glädjekälla, till Kristus, är ett arbete som behöver mångas gemensamma händer. KYRKAN ÄR ETT nätverk av människor över jorden som bär varandra. Ibland är det någon av oss som är van att bära som plötsligt måste bäras, då är det viktigt att ta emot och att tilllåta många att bära. Och att vara lyhörd för att det finns ett mål för bärandet: att möta den levande Kristus som kallar till glädje i livets alla skiften. Guds dröm om oss också när vi är en belastning för andra är att vi ska leva i flödet från den gudomliga kärleken. Att bäras till den källan är det viktigaste för den som är en belastning. Då kan smärtan omvandlas till en erfarenhet av att vara buren nära Guds hjärta. mans med Göran Eriksson som ansvarar för Skogskyrkogårdarna i finnmarken. Han gör den resan några gånger per säsong för att titta till kyrkogårdarna och för att underhålla och reparera. – Vi har försökt att de som bor runt omkring ska ta hand om skötseln, säger han och berättar att de har ställt ut krattor och andra redskap. Arbetsfördelningen är att de som bor i byarna krattar och ser till att det är fint. Och så tar församlingen hand om gräsklippning och när något större behöver fixas. – Problemet är att de blir äldre och har svårt att orka med, säger Göran Eriksson och berättar att befolkningen minskar och att de som bor kvar börjar vara till åren. Under vår färd visar han på de hus som tidigare rymde affärer och bagerier eller de som sålts till sommargäster som för ett lågt pris kan få ett hus i vildmarken. Med tillgång till storskog, orörd natur och mycket frisk luft. VID RÅBERGETS begravningsplats Varje begravningsplats är en naturupplevelse där de ligger som gläntor i storskogen. FOTO: MATS LAGERGREN ger i Sandsjö by där det både finns en bofast befolkning och sommargäster. De har uttrycket önskemål om en klockstapel men Göran Eriksson förklarar att församlingen inte vill ha ytterligare föremål att underhålla. – Nu kanske de bygger en på egen hand strax intill begravningsplatsen som de själva tar hand om, berättar han. GRAVPLATSERNA kom en gång till ANNA KARIN HAMMAR är den gamla bebyggelsen helt borta. Platsen kom till som fäbodvall under Björkbergs by på 1770-talet och hade som mest 42 invånare. Vid mitten av 1900-talet stod de flesta husen och förföll och till det enda kvarvarande huset kom i mitten på 1960-talet tre finländare. De tillhörde den kristna Birgitta-stiftelsen i Rättvik och de levde ett slags munkliv där de odlade grönsaker och tobak. 1979 lämnade även de byn. Sandsjös begravningsplats lig- för att det var långt till kyrkogårdarna. De flesta gravarna är gamla men det finns flera av nyare datum, ända in på 2000talet. Göran Eriksson berättar att de nu är några år sedan den senaste gravsättningen men att det finns familjer som har starka band och som gärna vill begravas på skogskyrkogårdarna. Men även om det är glest mellan begravningarna är det många som besöker gravplatserna. Var och en är en liten pärla med sin rofyllda miljö, sin tystnad och i flera fall med vacker utsikt. För att ge fler kunskap om dessa platser håller församlingen på att ta fram ett material där var och en av de tolv kyrkogårdarna och begravningsplatserna presenteras. Tillsammans med en karta som visar vägen för denna rundtur som, om alla platserna besöks, är en resa på 27 mil. För den som har riktig tur kan det även innebära ett möte med en björn som numera finns väl representerad. MATS LAGERGREN Flera begravningsplatser ligger i finnmarken. Fortfarande hålls beravningar då människor från trakten väljer plats för sin sista vila. ● FAKTA Begravningsplatser i Los-Hamra församling 1. Los kyrka med kyrkogård 2. Björkbergs begravningsplats 3. Hamra kyrka med kyrkogård 4. Hamra gamla begravningsplats 5. Sandsjö begravningsplats 6. Råbergets begravningsplats 7. Älvho begravningsplats 8. Finnbergets begravningsplats, fornlämning 9. Tandsjöborgs begravningsplats 10. Fågelsjö kapell med begravningsplats 11. Rullbo begravningsplats Mer information på www.svenskakyrkan.se/farila

Sid 1 - TORSDAG 22 JULI 2010 KYRKANS TIDNING NUMMER 29/30 FRÅN STIFTEN På den här sidan   Sid 3 - TORSDAG 22 JULI MÅNAD 2010 KYRKANS TIDNING NUMMER 29/30 SKARA STIFT Stiftskansliet,  
För att kunna läsa myPaper-publikationen behöver du ha JavaScript aktiverat i din webbläsare. Du behöver också ha minst Flash Version 6 installerad.