Sidan 2 i Kyrkans Tidning Stift nr 27/28

TORSDAG 8 JULI 2010 KYRKANS TIDNING NUMMER ?? UPPSALA STIFT Stiftets hus, Box 1314, 751 43 Uppsala Tel: 018-68 07 75, Fax: 018-12 45 25 mats.lagergren@svenskakyrkan.se Tid för eftertanke .Sommaren kommer och med den lite extra ledighet. För en del väntar stora äventyr, för andra blir det mindre åthävor. Min förhoppning är att vi – vare sig vi finns nära eller långt borta – ska få möjlighet att sänka tempot, att hinna tänka och att lyssna på vårt innersta. Där finns sanningen om våra liv. MATS LAGERGREN, STIFTSREDAKTÖR GUNNAR SJÖBERG Diakoni är att stå på de svagas sida Diakonin beskrivs som kyrkans framtidsväg. Uppsala stift satsar på ett tvåårigt projekt för att stödja församlingarna att hitta rätt i den uppgiften. – Det finns inte en chans i världen att en diakon kan göra allt diakonalt församlingsarbete ensam, säger Camilla Flodberg, projektanställd i Uppsala stift för att arbeta med diakonal utveckling. Hon säger det med stor bestämdhet och tanken återkommer ofta i hennes resonemang. –Diakonen har ett särskilt uppdrag men ansvaret ligger på församlingen, fortsätter Camilla Flodberg och citerar kyrkoordningen. Den talar om diakonin som en av församlingens grundläggande uppgifter där kyrkorådet har ansvaret och där kyrkoherden leder arbetet. NÄR DIAKONEN VIGS ger hon eller Hemlängtan i sommartid Denna tid är den vackraste av alla. Jag åker 20 mil genom Hälsingland med programmet Önska i P2 som enda sällskap. När jag kör genom Kilafors ringer en lyssnare just därifrån för att önska musik som betytt något i hennes liv. Gud finns lika säkert som Kilafors tänker jag tvärsäkert och skruvar upp ljudet. NÄR JAG PASSERAR BOLLNÄS är hjärtat fyllt av vemod och värme. Ändå återstår några vackra mil upp till Undersvik. Även vemodet är vackert viskar musiken, som kontrast mot allt som bara rusar på och skriker Framåt, Fortare, Mera. Eftertankens kranka blekhet är fylld av livets färger. Hela skalan. I Hälsingland är bergen blå. Det vet hälsingen Tomas Anderson Wij som skrivit en av de vackraste sångerna, Blåa berg: ”Jag har rest till de fyra hörnen men aldrig funnit just den plats som jag kan längta till. Har alltid undrat hur en hemkomst känns, jag sökte aldrig här, jag sökte aldrig här. Min syster säger” ingenting att vara rädd för, ditt slut är inget slut. Vi väntar här på dig, Blåa berg, några har redan gått dit snart går vi dit vi med. Blåa berg.” JAG HAR FLYTTAT MYCKET i mitt liv och alltid undrat hur en hemkomst känns. Jag är fortfarande osäker på svaret. Hälsingland är Norrland, viskar mitt hjärta i en antydan om riktningen. Himlen? Och min syster kanske väntar på mig där, i den framtid vi går mot allihop. De blåa bergens land. Jag kommer fram till Stiftsgården i Undersvik med både leende och energi trots den tidiga morgonen. En dikt jag läste i gryningen kanske var det som satte fart på allt. Eller så var det ett sent samtal med en god vän. Jag närmar mig det sammanträde som väntar med en undran: Hur genomskinlig kan man bli utan att utplånas? Och hur bepansrad kan man vara utan att förlora förmågan att flyga? GUNNAR SJÖBERG utvecklingschef, Uppsala stift han sina löften som talar om att uppsöka, hjälpa och stödja dem som är utsatta och som lider kroppslig och själslig nöd. Diakonens plats är på de förtrycktas sida. Därför har diakonen en nyckelroll i församlingens liv men det får aldrig bli ett likhetstecken mellan diakoni och diakon. – Det är ett gemensamt ansvar och där finns också de ideella medarbetarna som många gånger varit ett oanvänt kapital, säger Camilla Flodberg. – De ska ha stöd i sitt arbete men de kan göra diakonala insatser som frigör diakonens tid till uppgifter som kräver specialkompetens eller är av mer övergripande karaktär. Camilla Flodberg pekar på behovet av strategi och en grundlig omvärldsanalys. –Vi måste hålla oss à jour med den situation vi lever i. Hur ska vi kunna stödja den som är svag och i nöd om vi inte vet vem det är eller hur behoven ser ut? Det handlar inte bara om att göra saker på rätt sätt. Framför allt handlar det om att göra rätt saker. BRISTEN PÅ SAMSYN kan i värsta fall hindra ett optimalt diakonalt arbete. Församlingen bör i stället ta vara på all den kunskap som finns om närsamhället, inte minst de förtroendevalda har ett brett kontaktnät. Diakonen har sedan ett speciellt ansvar för att leda det diakonala arbetet i församlingen. Camilla Flodberg arbetar de närmaste åren med diakonal utveckling i Uppsala stift. FOTO: MATS LAGERGREN – Om vi får jämföra alla våra bilder kan vi närma oss sanningen. Tillsammans kan vi få en bild som blir mer representativ för bygden DEN FÖRSTA UPPGIFTEN i det inrät- men jag hoppas kunna visa på en modell för hur vi går tillväga. DIAKONI HANDLAR OM att prioritera och Camilla Flodberg tror att vi behöver koncentrera oss på det allra viktigaste. – Det är bättre att göra en sak ordentligt än att göra fyra saker halvdant. Därför behövs en strategi för vårt handlande. Ett samhälle är i ständig förändring och det måste även gälla det diakonala arbetet. Camilla Flodberg pekar på att vi under en lång tid har haft det ganska bra. Att behoven i hög grad har varit att stötta människor som har varit ensamma och diakonin har till stor del varit inriktad på de äldre. I dag ser vi ett annat samhälle och behoven liknar de som fanns i diakonins barndom i Sverige. – Den växte fram på Söder i Stockholm i fattigdom och elände när människor saknade mat och tak över huvudet. Där startade Ersta sitt arbete för att avhjälpa den nöden. I DAG SER VI EN NYFATTIGDOM och som då är det de svagaste som drabbas även om det tar sig andra uttryck. TROTS DE STORA BEHOVEN ser Ca- ’’ tade projektet är att kartlägga vad som görs diakonalt i stiftet i dag, att få en tydlig bild av hur Vi måste hålla oss a jour med den situation vi lever i. Hur ska vi kunna stödja den som är svag och i nöd om vi inte vet vem det är eller hur behoven ser ut? ’’ milla Flodberg hur diakonin hotar att utarmas. Det är inte ovanligt att en diakontjänst ersätts med en prästtjänst med diakonal inriktning eller att för- Det är bättre att göra en sak ordentligt än att göra fyra saker halvdant. Därför behövs en strategi för vårt handlande. det arbetet ser ut. Sedan tänker Camilla Flodberg dela med sig av sina erfarenheter och hon ser kontrakten som lämpliga arbetsenheter. Tillsammans med kyrkoherdar, diakoner, frivilliga och förtroendevalda finns möjligheten att arbeta för samsyn och en tydlig diakonal strategi. Att lägga tid på det arbetet är också att underlätta arbetet med förnyelse av församlingsinstruktionen. –Det går inte att skapa en mall för alla församlingar, alla har ju sina speciella förutsättningar, en utsatthet som ofta drabbar nya svenskar som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det gäller även många unga som är brända redan innan de kommer ut på arbetsmarknaden. –Pendeln slår tillbaks. Nu lik- samlingen i stället för en diakon anställer en diakoniassistent. – Det handlar inte om individen att hon eller han skulle göra ett dåligt arbete. Men det finns en risk att diakonin försvagas och att vi förlorar det strategiska tänkandet, säger Camilla Flodberg och påminner om kyrkans treledade ämbete. – Vi urholkar vigningstjänsten när vi plockar bort en del. Diakonin har till uppgift att vara en röst för dem som ingen röst har och vilken människosyn förmedlar vi om vi inte ger utrymmer för det? MATS LAGERGREN

Sid 1 - TORSDAG 8 JULI 2010 FRÅN STIFTEN På den här sidan möter du livet i stiften. Psaltarfestival   Sid 3 - TORSDAG 8 JULI MÅNAD 2010 KYRKANS TIDNING NUMMER 27/28 SKARA STIFT Stiftskansliet,  
För att kunna läsa myPaper-publikationen behöver du ha JavaScript aktiverat i din webbläsare. Du behöver också ha minst Flash Version 6 installerad.