Klicka här för att öppna och bläddra i den digitala publikationen Aktiespararen Nr 11 2007  Aktiespararen Nr 11 2007


Red arrow Klicka här för att öppna och bläddra i den digitala publikationen Aktiespararen Nr 11 2007


Sidan 55 i Aktiespararen Nr 11 2007

på CTC Medicals VD, J.H., med en bamsegrogg i handen vid rouletten på en bättre krog i Stockholm och att denne då var rejält beskänkt. "Ja, aldrig trodde jag att J.H. skulle bli VD", konstaterade P. förvånat. "Men hans far är ju huvudägare", konstaterade en annan nyktert. Jag borde naturligtvis ha kastat mig på telefonen för att sälja mina aktier i bolaget, eftersom VD:s fritidsintressen inte stämde överens med aktieägarnas bästa. När 1997 års lansering av tandkrämen Amaguard på Apoteket aldrig tog fart återlanserade bolaget tandkrämen Dentosal i original, en koksaltsbaserad tandläkarfavorit från 1950-talet vars varumärke CTC Medical hade köpt från Procter & Gamble. I dag är aktierna i CTC Medical lika värdelösa som de två tandkrämstuber med Amaguard och Dentosal som jag fick gratis och som tillhör mitt aktiearkivs mer udda reliker. Det gick bättre för P. Han kom att tillhöra den tidiga kretsen investerare kring Effnet och har gjort en del goda fastighetsaffärer senare. "Jag borde naturligtvis ha kastat mig på telefonen för att sälja mina aktier i bolaget." och en indikator på kommande arbetsplatskonflikter. Och ordspråket "Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål" uttrycker bara relationen mellan storleken på de fickpengar som stals och det jag senare förlorade i konkursen ­ ingenting annat. I februari 2001 kom emissionen inför noteringen på Aktietorget. Det var en krånglig historia, med tre olika alternativ på ungefär oförändrad kurs. Jag tecknade inte. Den 7 november 2001 dök ett brev upp med den illavarslande rubriken "Vädjan till aktieägarna i Magnetal AB". Bolaget hade fått in endast 169 000 kronor på den föregående emissionen (av önskade 14,7 miljoner kronor), och nu gav Magnetal ut ett 6-procentigt konvertibelt skuldebrev på 18 000 kronor med en konverteringskurs på 30 kronor. Det handlade om bolagets överlevnad, och styrelsens ordförande talade uppenbarligen sanning om kapitalbehovet när han sade: "Jag vill slutligen vädja till dig att vara med i denna emission ..." Jag föll till föga och satsade ytterligare pengar i bolaget ­ naturligtvis dumt när VD tidigare inte hade varit helt uppriktig. Men denna insikt drabbade mig som vanligt först i efterhand vid konkursen och när vi konvertibelägare inte fick något trots att vi stod långt framme i kön av fordringsägare. Det magnetiska kullagret Den 8 juni 2000 presenterades en oemotståndlig affärsidé under ett Aktietorgsmöte på Stockholms fondbörs: Företaget Magnetal utvecklade ett friktionsfritt, supraledande magnetlager. VD, civilingenjören Torbjörn Lembke, hade gjort sitt examensarbete hos SKF, men SKF fortsatte att satsa bara på konventionella kullager, så Lembke startade eget. Och vi närvarande småsparare fascinerades storögt av honom och detta epokgörande teknikgenombrott. Priset var 110 kronor per aktie och emissionsbeloppet 3 miljoner kronor, men när Lembke skulle presentera emissionen sade han ungefär så här: "Vi kommer att notera oss på Aktietorget nästa år, så just nu behöver vi egentligen inga pengar ... men vi vill ge ett 50-tal personer chansen att bli nya aktieägare i bolaget" (50 x 22 000 kronor per aktiepost = 1,1 miljoner kronor). Mitt i denna mening gjorde Lembke en enormt lång konstpaus och fick en tupp i halsen. Hans röst sprack när han skulle säga "inga pengar". Det lät inte trovärdigt. Var han verkligen uppriktig? Ville han inte ens få en fulltecknad emission? (Hade den nyutvecklade programvaran för att upptäcka lögnare via röstprov använts hade den gett fullt utslag.) Men jag tecknade ändå. Det börjar med en knappnål ... "Ett försiktigt antagande" beräknade marknadspotentialen till 3 miljarder kronor per år för Swingcut vid introduktionen på IM Innovationsmarknaden våren 1996. Jag kände att trädgårdsredskapsbolaget, som hade specialiserat sig på slyröjning, var i goda händer med G. i ledningsgruppen. Han hade vuxit upp i mina barndomskvarter. Besvikelsen blev därför stor då bolagets marknadsbearbetning misslyckades. Lika stor blev förvåningen när en lekkamrat senare berättade att G. hade krupit in genom kamratens fönster ­ när bägge var i 10­12-årsåldern ­ och tagit hans sparpengar ur en cigarrlåda. Det var en högintressant "insiderupplysning" om ett riskbeteende "Inte alltid så roligt" På antennföretaget Smarteqs årsstämma den 17 maj 2005 var jag den ende lille aktieägaren på plats, och VD vände sig under sitt tal hela tiden till mig. Jag kände att det var länge sedan styrelsen hade lyssnat på honom. Efteråt, på parkeringsplatsen, anmärkte jag ­ och pekade på en skylt på husväggen ­ att det måste vara praktiskt att ha huvudägaren i samma hus, varvid VD helt kort svarade: "Det är inte alltid så roligt!" Nummer 11, 2007 55

Sid 54 - EMISSIONER Insiderinformation dröm för småsparare Hur det kan se ut i aktiemarknadens   Sid 56 - EMISSIONER der senare meddelades att han hade avgått/tvingats gå, dock utan att  
För att kunna läsa myPaper-publikationen behöver du ha JavaScript aktiverat i din webbläsare. Du behöver också ha minst Flash Version 6 installerad.
Innehållsförteckning
Powered by myPaper - www.mypaper.se