Klicka här för att öppna och bläddra i den digitala publikationen Aktiespararen Nr 11 2007  Aktiespararen Nr 11 2007


Red arrow Klicka här för att öppna och bläddra i den digitala publikationen Aktiespararen Nr 11 2007


Sidan 50 i Aktiespararen Nr 11 2007

SKOLA: Förvaltarrollen C-G Gyllenram och Tony Ugrina arbetar med professionell kapitalförvaltning hos Ability Asset Management i Göteborg, www.aam.se. I Aktiespararens serie om olika yrkesroller på finansmarknaden är turen nu kommen till förvaltaren. I massmedierna förekommer ofta diskussioner om och beskrivningar av hur förvaltare agerat på marknaden för att bygga upp en förmögenhet. Men vad gör en förvaltare egentligen? Svaret finns i del 4 av Finansyrkesskolan. Självständighet evig fråga för förvaltare Vi börjar med att studera en vanlig arbetsplats för en förvaltare, det vill säga hos de stora bankerna och fondbolagen. Sedan blir det en inblick i diskretionär förvaltning; vi ser hur rollen förändras hos fristående aktörer och får kännedom om tillvaron för en hedgefondsförvaltare. Avslutningsvis beskriver vi vad vi anser är den viktigaste faktorn för att man ska kunna nå framgång med egna placeringar ­ alla som placerar pengar på börsen är ju förvaltare av sitt eget kapital. "Det enklaste sättet att skapa en liten förmögenhet är att börja med en stor." Thorvald Gahlin Kursplan 1. Överblick 2. Handlarrollen 3. Mäklarrollen 4. Förvaltarrollen 5. Analytikerrollen 6. Corporate financerollen Förvaltare i storbank Bankägda fondbolag delar ofta in sina medarbetare i små grupper. Varje grupp brukar bestå av analytiker och fondförvaltare samt en ansvarig chef. Analytikerns uppgift är att bevaka bolag och försöka hitta undervärderade företag på den geografiska marknad och/eller i den bransch han eller hon bevakar. Fondförvaltarna försöker sätta ihop en balanserad portfölj av aktier. Syftet är att hitta en blandning som ska kunna slå det jämförelseindex som gäller för fonden, samtidigt som risken för att avvika från index inte får bli för hög. Den absolut vanligaste formen av aktieförvaltning innebär att den fond förvaltaren ansvarar för ska gå något bättre än ett jämförelseindex, som till exempel Affärsvärldens generalindex för en Sverigefond, S&P 500-index för en USA-fond eller MSCI Europe för en Europafond. Detta slags mål innebär att förvaltningen är relativavkastande. Det handlar alltså inte om att förvaltaren ska försöka tjäna pengar utan om att prestera bättre än det index fonden jämförs med. En fond som stiger med 10 procent när börsindex går upp med 15 procent har sålunda presterat ett dåligt resultat, medan en fond som faller med 14 procent medan index tappar 19 procent får icke utan beröm godkänt. Detta sätt att förvalta kapital får en påtaglig inverkan på förvaltarens sätt att tänka och agera. Det handlar då framför allt om att fonden inte får hamna för långt efter sitt jämförelseindex, för då riskerar förvaltaren kritik från både kunder och chefer ­ och eventuella möjligheter till bonus försvinner. För att undvika denna risk är det vanligt att förvaltaren placerar större delen av kapitalet, ofta 80 procent eller mer, precis som index. Först därefter kommer utmaningen: hur han eller hon ska placera sina "spel", det vill säga vilka innehav som ska viktas som index och vilka som ska överviktas respektive underviktas. Frågan gäller till exempel om Nordea Bank i en Sverigefond ska få samma vikt som index, Volvo och Electrolux få en storlek som överstiger indexvikterna med 2 procentenheter, medan Ericsson och H&M får motsvarande undervikter ­ och om förvaltaren helt vågar avstå ifrån att placera i ett indextungt bolag som han/hon tycker är klart övervärderat? Hur ska alla småbolag som ingår i indexet hanteras? Ska förvaltaren agera på det säkra, men omständliga, sättet och sprida ut kapitalet på ett stort antal småbolag, eller vågar den lita på sina analytikers rekommendationer, välja bort merparten av småbolagen och satsa på uppköpskandidater eller en möjlig kursraket? Oavsett om förvaltarens uppdrag är att slå ett svenskt eller utländskt index är tillvägagångssättet ofta detsamma vid traditionell indexrelaterad aktieförvaltning. En vanlig och berättigad kritik är ofta att förvaltaren känner sig tvingad att placera i bolag den inte tror på för att inte riskera att gå sämre än index. En yrkesman har lätt för att bli kluven; vågar han/hon sticka ut huvudet, agera enligt sin övertygelse och förhoppningsvis lyckas prestera bättre än både index och konkurrenter? Eller är risken med en sådan strategi för stor ­ det är kanske bättre att man hamnar i mitten av fältet hellre än att riskera bli sämst i klassen ... Ovanstående problematik blev mycket tydlig vid börseuforin runt 2000, då vissa Internetbolag blev värda mer än stora etablerade verkstadsbolag och därmed fick en så stor vikt i index att flera förvaltare kände sig nödgade att köpa dem trots misstänksamhet mot värder- 50 Nummer 11, 2007

Sid 49 -   Sid 51 - begränsar förvaltarnas handlingsfrihet. Denna portfölj kan fungera som en rekommendation  
För att kunna läsa myPaper-publikationen behöver du ha JavaScript aktiverat i din webbläsare. Du behöver också ha minst Flash Version 6 installerad.
Innehållsförteckning
Powered by myPaper - www.mypaper.se