Klicka här för att öppna och bläddra i den digitala publikationen Forskning för Hälsa Nr 4 2006  Forskning för Hälsa Nr 4 2006


Red arrow Klicka här för att öppna och bläddra i den digitala publikationen Forskning för Hälsa Nr 4 2006


Sidan 5 i Forskning för Hälsa Nr 4 2006

Gott hjärta som klappar i otakt Efter femtio år på scenen, varav fyrtiotre utan att bryta en föreställning, fick Sveriges hårdast arbetande artist avbryta en show på Hamburger Börs, i sviterna av sitt hjärtflimmer. I dag har Barbro "Lill-Babs" Svensson, 68, lärt sig leva med sin åkomma, och säger att hon förstått två saker ­ att hon inte är odödlig, och att det är viktigt att göra det man själv mår bra av. Text Jonas Rehnborg Foto Björn Lindgren och Erika Stenlund/Aftonbladet bild Även ett gott hjärta kan börja slå i otakt. Det vet Barbro "Lill-Babs" Svensson, som i september 2004 tvingades bryta mitt i en föreställning av jubileumsshowen 50 år i lyxförpackning på Hamburger Börs i Stockholm. Visserligen hade hon känt sig trött efter att ha drabbats av hjärtflimmer några veckor tidigare, men bestämde sig för att genomföra showen trots sin läkares råd att ställa in. ­ Aldrig, sade jag till honom, jag ska in och jobba i kväll. Det är utsålt, tänk på all personal, alla som serverar, alla musiker... Man ställer inte in i det här jobbet. Men kvällen började inte bra. En av dansarna påpekar för Barbro att hon "går och snubblar" på scenen. När hon i ett moln av plymer och paljetter inleder showen med En tuff brud i lyxförpackning är det en ganska hes artist i bräcklig förpackning som tar plats på scenen. ­ Det kommer bara ett väsande ur min mun. Jag jobbar som en liten djävel, men tycker bara att allting går i ultrarapid. Dansarna gör fel, musikerna spelar fel... Jag får inte fram det jag vill. När det gått fyrtio minuter av showen och Barbro går ut för att byta om för tredje gången, står hennes bror Ulf bakom scenen och säger "nu bryter vi". I samma stund meddelar restaurangen i högtalarna att föreställningen måste ställas in på grund av ett tekniskt fel. ­ Jag började storgråta. Jag hade inte ställt in sedan 1958, då jag fick bryta en föreställning av Fly mej en greve på Nöjeskatten i Stockholm med Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud. Den gången var jag överansträngd och bara kräktes. Jag hade jobbat för mycket och sovit för litet. Sen tappade jag visst rösten en gång 1963, när jag sjungit Klas-Göran en gång för mycket... Utmattad och ledsen gick Barbro hem och sov. Dagen därpå tog dottern Malin med henne till Masesgården i Dalarna, där hon undervisar i yoga. Samtidigt skrek svarta rubriker från löpsedlarna "Lill-Babs hjärtsjuk". Men egentligen började det hela tre veckor tidigare. Barbro hade gått med en envis infektion i kroppen som inte vill ge med sig, men vägrade slå av på takten. ­ Jag var rejält förkyld en dag när jag skulle åka från Järvsö till Stockholm. Men jag envisades med att först ta upp all potatis från landet, sedan städa hela huset. Jag svettades och frös om vartannat och hade feber. Forskning för hälsa 4/2006 5 » 04-07_lillbabs_ffh406.indd 5 2006-10-27, 11:10:04

Sid 4 - FOLKKÄRT FORSKNINGSSTÖD 4 Forskning för hälsa 4/2006 04-07_lillbabs_ffh406.indd   Sid 6 - FOLKKÄRT FORSKNINGSSTÖD Hjärtfladder. Som vi är vana vid att se Lill-Babs. I samband  
För att kunna läsa myPaper-publikationen behöver du ha JavaScript aktiverat i din webbläsare. Du behöver också ha minst Flash Version 6 installerad.
Innehållsförteckning
Powered by myPaper - www.mypaper.se