Sidan 9 i Sändaren nr 36 2013

9/ Första turen längs ny pilgrimsled O rd från kristendomens tidigaste år i Sverige dröjer sig kvar på runstenar i Vallentuna utanför Stockholm. Nu har de blivit lättare att ta del av, tack vare nya pilgrimsleder. Sändaren gick premiärturen. Steg efter steg i en vilsam lunk. En möjlighet att lyssna inåt, möta mig själv i ett tyst samtal med Gud. Så skulle det kunna vara. I verkligheten surrar tankarna som getingar. Jag är dåligt uppladdad för mitt livs första pilgrimsvandring. Begynnande benhinneinflammation. För lite frukost. Inte ens en flaska att ha vatten i kunde jag hitta hemma. Men på tågstationen i Lindholmen skiner solen. Hit strömmar människor från olika håll, med vandringskängor och välpackade ryggsäckar. Vid första anblicken tycks de flesta känna varandra, men egentligen är det nog så att alla pratar lika glatt med alla. Man har ju kommit för att dela något. Vi har en kort samling och pratar om pilgrimsvandrandets nyckelord. En kort bön också, Heliga Birgittas kända. ”Herre visa mig din väg, och gör mig villig att vandra den”. Sedan går vi. Glada, pigga i solskenet. ”Jag blir så glad i hjärtat när jag ser dig!” hojtar en deltagare till en annan. Musklerna tinar upp och fötterna trivs med att gå. Glada och pigga vandrare i solskenet på premiärtur längs en av tre nya pilgrimsleder som invigdes i Vallentuna. Leder vandringen gör Bertil Hellsten till höger i bild. Vi äter matsäck vid muren runt Orkesta kyrka. Sedan samlas vi inne i kyrkan. Vandringsledare Bertil Hellsten berättar att den är från 1100talet. Det blir väldigt många gudstjänster som firats här, om man räknar dem. Och med tanke på hur långa predikningar ibland kan vara, så är det ett närmast oändligt antal ord som sagts och lyssnats till här. — Men frågan är om människorna som kommit hit hört alla orden. Jag tror att man lätt börjar se sig om istället, säger Bertil Hellsten och lyfter armarna mot de fantastiska målningarna i kyrkans tak. Ibland behöver vi sätta i öronpropparna, menar han. Gud finns trots allt inte i alla orden, utan i mötet. Och sedan kan vi kanske höra orden bättre, när vi vilat våra öron en stund. VI VANDRAR vidare, en etapp LEDEN VI GÅR PÅ, en av tre som nu invigs, är ett samarbete mellan kyrkor, kommunen, Naturskyddsföreningen och hembygdsföreningen. Vallentuna, får jag lära mig, är unikt med alla sina runstenar. De berättar om kristendomens allra första tid i Sverige, till och med före Ansgars tid. En skatt som inte ens församlingen själva var medvetna om förrän nyligen, berättar Eva Cronsioe för mig. Hon är präst i Vallentuna församling och har varit projektledare för pilgrimssatsningen. På bara något år har idén förverkligats. En pilgrimsgård har skapats i den gamla sko- lan i Frösunda, lederna har märkts upp, man har tillverkat kartor och utbildat ideella ledare. Och de engagerade har startat ett ekumeniskt pilgrimsnätverk. Vi stannar till vid en runsten vid vägkanten. — Det här är min favoritsten, säger vandringsledaren Majken Öst Söderlund. Det är Björns sten. Den berättar att Björn blev dräpt av Vigmund. ”Gud hjälpe hans ande och själ bättre än han förtjänar”, avslutas texten. — Tänk att människorna här i Granby, femhundra år innan Luther spikade upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg, ville poängtera att det är genom Guds nåd som vi blir hjälpta, att våra gärningar inte hjälper oss till det. Vi fortsätter. De historiska anknytningarna ger vand- ringen ytterligare en dimension, säger Birgitta Ålund, en av deltagarna som också gått vandringsledarutbildningen. Hon menar att det är viktigt att skilja mellan pilgrimsvandrandet och vanlig vandring. — Vi stannar gärna när vi ser den här underbart vackra naturen, och börjar genast prata om hur fint det är. Men då stannar vi vid den ytliga upplevelsen. Om vi är tysta kan vi ta in med alla våra sinnen. — Och om vi istället stannar upp här mitt på vägen, där det inte tycks finnas något särskilt vackert, så får vi kanske chansen att se något helt annat. Här finns kanske en annan väg, som egentligen är en bättre väg för oss. Det här, som kan se tråkigt ut, kanske är en stor möjlighet. Vi är målinriktade och resultatfokuserade i vårt sätt att En av många runstenar i runstenstäta Vallentuna. tänka, säger Birgitta Ålund, och vi behöver hjälp att stanna upp. — Vi är bra på att ta in mycket. Det övar vi på hela tiden. Att ta in lite, och tugga det väl, är det svåra. i tystnad. Tankarna snurrar. Något behövs för att få stopp. Några ord att hålla fast i. ”Herre, visa mig din väg. Gör mig villig att vandra den”. Efter ett tag lägger jag trots allt märke till hur lite jag hör, men hur mycket jag känner. Vinden i ansiktet. Jag står emot en impuls att sträcka ut armarna som att jag kunde flyga. Vi går leden bakvänt, och avslutar vid pilgrimsgården i Frösunda där tanken egentligen är att vandrare ska börja sin färd. Här firar vi nattvard innan vi skiljs åt. Resan hem går på både tåg och bussar, och kanske ser jag faktiskt min omgivning lite mer, och min mobiltelefon lite mindre, på vägen hem. MARIA FLEMSTRÖM text och foto fakta Vallentuna pilgrimsgård invigdes den 24-25 augusti. Vandringar hålls nu varje helg fram till mitten av oktober. Karta och information om de platser som passeras finns att skriva ut från internet för den som vill vandra på egen hand. S:t Olavsleden återinvigs DEN HÄR VECKAN återinvigs S:t Olavsleden, en pilgrimsled från Selånger utanför Sundsvall till Trondheim i Norge. Leden är uppkallad efter Norges skyddshelgon S:t Olof, som också var kung över Norge en period. I ett försök att återta makten steg han i land i Selånger och färdades till Norge, men stupade i ett fältslag och begravdes så småningom i Trondheim. Där byggdes Nidarosdomen, som blev ett av Europas största pilgrimsmål på den tiden. Nästan tusen år senare åter- invigs den 56 mil långa leden. Invigningsveckan pågår just nu, med en vandring i Sverige och en vandring i Norge. På lördag hålls en återinvigningsmässa i Trondheim, med bland annat framträdande av en särskilt ihopsatt kör bestående av sju olika körer från orter utmed S:t Olovsleden.¶ Sändaren. Nr 36. 4 september 2013.

Sid 8 - 8 / Nyheter Nu möjlighet till filosofiexamen STUDIER Katolska Newma- ninstitutet i   Sid 10 - ” Fast det allra enklaste hade väl varit om de kunnat knipsa av mig vid midjan så  
För att kunna läsa myPaper-publikationen behöver du ha JavaScript aktiverat i din webbläsare. Du behöver också ha minst Flash Version 6 installerad.