Sidan 2 i Kyrkans Tidning stift nr 27/28 2012

TORSDAG 5 JULI 2012 KYRKANS TIDNING NUMMER 27/28 UPPSALA STIFT Stiftets hus, Box 1314, 751 43 Uppsala Tel: 018-68 07 75, Fax: 018-12 45 25 mats.lagergren@svenskakyrkan.se Avgörande möten. Nya handböcker kommer och anpassar med nödvändighet språk och form till den tid som är. Oberoende av det yttre finns mötet där varje gång en gudstjänst firas, med Gud och med dem som möts. Det återkommer ständigt oavsett om personen har sjuttio års vana eller är alldeles ny i detta sammanhang. MATS LAGERGREN, STIFTSREDAKTÖR Närvaro i det som sker i nuet Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat. Vi styrs ofta av våra tankar, minns det som varit gott men också det KRÖNIKA smärtsamma – om det inte varit så svårt att vi har förträngt det. Så spinner vi våra tanketrådar, drömmer om framtiden och funderar på fina saker som vi hoppas ska hända. Samtidigt oroar vi oss för att framtiden kan ge besvikelser och smärta. Alla tankar och känslor skapar ett filter som allt det som sker just nu passerar igenom. VI SORTERAR och benämner: Vi möts i gudstjänst Två generationer i samtal om sin relation till kyrkan Anna Meisingseth konfirmerades 1939 och har varit sin kyrka trogen. Johanna Silén är ännu tonåring och även hon upptäckte gudstjänsten under konfirmationstiden. – Jag minns ännu psalmen som prästen gav oss när vi konfirmerades och som vi skulle ha med oss om vi kom i trångmål, säger Anna Meisingseth och läser ur minnet. Den handlar om hur vi likt blomman ur sanden ska få kraft även när världens hopp förtvinat. – Jag vägrade först att konfirmera mig eftersom jag inte trodde på någon Gud men pappa sa att jag skulle gå dit och se, säger Johanna Silén. När sedan församlingspedagogen frågade om hon ville fortsätta var det naturligt att tacka ja och nu kan hon se tillbaka på fem år som konfirmandledare. – Många säger att man växer under konfirmationen men jag tror man växer sju gånger mer som ledare. VI TRÄFFAS I Järvsö och talar gudstjänst och de är överens om hur mycket det har kommit att betyda för dem och hur mycket det har förändrats genom åren. Det skiljer nästa sjuttio år men Anna Meisingseth och Johanna Silén har lätt att komma överens när de pratar om – Det har blivit mycket ledigare kyrkan och om gudstjänsten FOTO: MATS LAGERGREN och det har blivit mer kontakt med församlingen, säger Anna Det är den största gemenskapsMeisingseth och betonar värdet samtalet är gemenskapen. Det är det är ett arbete som ger lön. känslan. av att det kommer närmre. ett starkt skäl till att komma till – De unga är mycket frimodiFör dessa båda kvinnor har Tidigare var det styrt av regler kyrkan och det är en viktig orsak gare. Vi har ju inte vågat göra allt gudstjänsten blivit värdefull och och präglades att de båda har det som de gjorde på sin konfiren naturlig del av livet men Anna av en distans mation. ”Det är så lätt att blivit kvar. mellan prästen – Det är en – I vår generation är det betyd- Meisingseth är bekymrad att det vara ung i vår och församlinstark gemen- ligt mer frivilligt än det var förr, blir allt färre i kyrkan. kyrka, det är ingen som – Det är som att ingen har gen. Dessutom skap man får tror Johanna Silén. behov av kyrkan nu. Alla har det finns nu en med männis– Vi försöker göra det på ungstoppar mig för att jag så bra och det finns så mycket större delaktigkor som tror. domars vis, fortsätter hon och är nitton år.” annat att anamma så man har het. Det är en pekar på behovet att locka fram Johanna Silén inte tid för det. – Det behöver sådan närhet lusten. Det är inte vara högmed folk och inte säkert att ”Det är roligt att MEN ÄVEN om tidligt och det behöver inte vara med Gud, säger Johanna Silén. alla från början komma samman det glesnar i fint. Det är ändå vi människor – Det är roligt att komma samhar ett starkt som är det finaste, säger hon och man och det är tomt om man inte intresse men och det är tomt om man bänkarna blir Anna Meisingpekar på värdet i att känna sig be- kan vara med i nån gudstjänst på att det kan växa inte kan vara med i nån seth och hövd genom att få medverka och en söndag, säger Anna Meisings- fram ur en tillJohanna Silén att göra någonting. eth och kanske är det Johanna Si- låtande gemen- gudstjänst på en söndag” Anna Meisin gudstjänsten léns närvaro som gör att hon åter skap. SÅ HAR HON också varit med i kyrtrogen. minns sin ungdom och alla de HON TALAR varmt om Taizé, både kokören under femtio år och vant läger hon varit med på. – Nu när man blir äldre kanske sig vid att ha en uppgift i guds– Nästan varje år var jag med platsen som sådan och de mässor man har ännu mer längtan och så tjänsten. på ungdomskurser och riksläger och andakter som regelbundet länge jag orkar ska jag försöka. – Det är så lätt att vara ung i vår för hela Sverige. Jag har fått så firas i Järvsö. Jag känner en tacksamhet att jag – Taizémässorna är de jag har varit bevarad, säger Anna kyrka, säger Johanna Silén. mycket, säger hon och knyter an tycker mest om. Det är en stäm- Meisingseth. – Vi får vara med och göra så till dagens konfirmander. mycket, säger hon och berättar – Gudstjänster och andakter är – Det är fantastiskt att vara ning som blir och det är så lätt att hon får skriva förbön, be, läsa med på konfirmation. Det är och välkomnande för alla. Det är en knutpunkt och för mig har det texter och dela ut nattvarden som plantor allihopa och jag lätta sånger som man kan efter aldrig varit något alternativ att tre vändor och inga svåra mo- sluta, säger Johanna Silén. – Och det är ingen som stoppar önskar att de blir omhändermig för att jag är nitton år. tagna så att de kan fortsätta och ment. Och så är det en sådan MATS LAGERGREN Ett tema som återkommer i det behövs ledare. Jag tror att känsla att sitta tyst tillsammans. ”Det här är bra, fint och vackert, det vill jag hålla kvar.” Eller ”Det här gillar jag inte, det här vill jag inte lyssna till utan helst glömma. Bäst att tänka på något annat.” Så pågår det. Vi spinner och spinner i vårt inre liv. I all vår otillfredsställelse försöker vi ständigt skapa och hålla kvar ett liv som är behagligt och tryggt, så att vi kan känna oss lyckliga och slippa otryggheten. Men samtidigt som vi gör det så är vi ständigt någon annanstans i tankarna. Vi ser inte det som sker just här och nu. När livet når oss genom våra filter, då ser vi inte verkligheten. Den har förvrängts av bedömningar, förhoppningar och oro. Det som når oss har blivit förändrat. NU NÄR VI just har avslutat en retreat på Breidagård med temat ”Närvaro” kommer jag att tänka på John Lennons citat: ”Life is what happens to you while you’re busy making other plans”. Kanske kan sommaren vara en tid för att öva: att om och om igen låta uppmärksamheten vandra ifrån den värld jag spinner i mina tankar och känslor, till den verklighet som är bortom mina filter. Den verklighet som finns här och nu. Det är inte lätt och kanske till och med obehagligt ibland. Men jag kan låta det få vara som det är och utan censur möta det som händer just nu, helt ibland och odelat. ’’ ’’ LEIF CEDERLÖF, stiftsgården Breidagård

Sid 1 - TORSDAG 5 JULI 2012 KYRKANS TIDNING NUMMER 27/28 FRÅN STIFTEN På den här sidan möter   Sid 3 - TORSDAG 5 JULI 2012 KYRKANS TIDNING NUMMER 27/28 SKARA STIFT Stiftskansliet, Box  
För att kunna läsa myPaper-publikationen behöver du ha JavaScript aktiverat i din webbläsare. Du behöver också ha minst Flash Version 6 installerad.