Sidan 2 i Kyrkans Tidning stift nr 49

TORSDAG 9 DECEMBER 2010 KYRKANS TIDNING NUMMER 49 UPPSALA STIFT Stiftets hus, Box 1314, 751 43 Uppsala Tel: 018-68 07 75, Fax: 018-12 45 25 mats.lagergren@svenskakyrkan.se Kyrkans ryggrad Vart jag mig i stiftet vänder finns de där. De som sjunger eller delar ut psalmböcker, de som kokar kaffe eller leder samtal, de som ser till de minsta och svagaste och är beredda att vara ett stöd. Alla de som ger av sitt engagemang och är beredda att gå ytterligare en mil. Tack vare er lever kyrkan vidare och betyder något också i vår tid. MATS LAGERGREN, STIFTSREDAKTÖR Musik satte fokus på hiv BERGSJÖ Internationella aidsdagen uppmärksammades i Nordanstig, skriver helahälsingland.se. Musik och information om hiv och aids blandades under kvällen. – Ur ett hälsoperspektiv är det viktigt att informera om sjukdomen och att sprida kunskap. Vår viktigaste uppgift är att arbeta förebyggande. Vi har en förmåga att stoppa huvudet i sanden och inte vilja se hur det egentligen ser ut, säger Astrid Lindh som är ordförande i hiv/sti gruppen i Nordanstig. Under kvällen medverkade bland annat delar av Bergsjö kyrkokör. Täppas Fågelberg berättade historier om livet och om människors lika värde. En ovanligt gynnad man Carl-Adolf Murray ser tillbaka på ett långt – och gott – liv. Snart hundra år gammal är han fortfarande aktiv. Carl-Adolf Murray väljer att se möjligheter även i det svåra. – Folk frågar ofta vad jag gör för att bli så gammal. Men om jag det visste skulle jag väl berätta så att alla kunde bli det. Carl-Adolf Murray har just fyllt nittioåtta år och han tror inte att det finns någon hemlighet att han nått en så hög ålder. – Men jag brukar säga det som vår far sa till oss syskon. Vårda, träna och använd din kropp och din själ. OCH VISST KAN MAN konstatera att han lever som han lär. Det är nog ingen slump att han sitter i telefon när jag ska besöka honom. Det är någon från en Stockholmsförsamling som vill ha material till en utställning som de håller på att arbeta med. De ringer till Carl-Adolf Murray eftersom de vet att han känner till ärendet. – Ibland frågar jag mig varför jag har varit så gynnad och jag tänker på andra människor som väl kunde ha fått lite av det gynnade liv jag har fått leva, fortsätter Carl-Adolf Murray som är tacksam att han har fått finnas i kyrkans hägn allt sedan födelsen. PAPPAN VAR PRÄST och under Carl- Ny kyrkoherde togs emot i advent BJURÅKER-NORRBO Årets adventsmässa i Bjuråkers kyrka kändes lite högtidligare än vanligt, skriver Kyrkpressen. Lena Funge blev installerad till kyrkoherde i BjuråkerNorrbo församling av biskop Ragnar Persenius. – Gudstjänsten blev både glädjefylld och högtidlig och vi fyra tjänstgörande kyrkvärdar kände oss något nervösa, skriver Leo Holfter och berättar att de inte är vana vid att tjänstgöra vid kyrkoherdeinstallationer. Den senaste ägde rum 1987. –Traditionen är att våra kyrkoherdar inte överger sin församling efter några få korta år, fortsätter Leo Holter som tror att Lena Funge har alla förutsättningar att med råge leva upp till traditionen, efter sin mångåriga tjänst som komminister i församlingen. Carl- Adolf Murray har många minnen från ett långt liv men han är fortfarande nyfiken och ser gärna framåt. FOTO: MATS LAGERGREN Invigning av nya textilier FÅGELSJÖ I advent invigdes en alldeles nytillverkad uppsättning av nattvardskärlens textilier, skriver Ljusdalsposten. I uppsättningen ingår både palla, kalkkläde, bursa och corporale, allt sytt av samma linne som den tidigare altarduken är tillverkad i. Linnet är vävt av Rudolf Gerdeman, Vingåker medan Helena Ennerstam från Los har knypplat spetsarna som pryder föremålen. Invigningen förrättades av komminister Markus Franck som utförligt redogjorde för nattvardens olika delar. Adolf Murrays första år arbetade han i Forsmark, en äkta bruksmiljö där baron af Ugglas härskade. – Han var en god vän till familjen, säger Carl-Adolf Murray men berättar en händelse som visar vilken roll klasstillhörigheten spelade. Det var när baronen kom hem från en resa och ett av syskonen Murray inte brydde sig om att ta av mössan och hälsa så som det förväntades. – Hälsar du inte? frågade baronen. Så småningom når detta pappa Murrays öron och sonen Robert får ge sig upp till bruket och be baronen om ursäkt. ANDRA MINNEN FRÅN den tiden är vedlåren, isskåpet och de nio kakelugnarna som skulle eldas för att hålla prästgården varm. Det var ett stort hus men inget att jämföra med slottet som låg intill. – Jag minns hur ett av barnen frågade oss hur vi klarade oss med bara en enda matsal, säger Carl-Adolf Murray och konstaterar att det var ett helt annat samhälle med det gamla järnbruket, där någon ägde allt och alla. Prästvigd 1941 har han under sin tid i ärkestiftet tjänat under fem ärkebiskopar, och han är en av få nu levande som har egna minnen av den legendariske Nathan Söderblom. De härrör sig från Hudiksvall dit familjen flyttade från Forsmark. – Det var en sen kväll när mamma och pappa redan hade gått och lagt sig. Då bultade det på dörren och jag gick för att öppna, säger Carl-Adolf Murray. Där ute stod Nathan Söderblom. Så det var bara att dra pappa ur sängen medan ärkebiskopen satt med barnen i köket och förhörde läxor och noga skrev upp allas namn. DET ÄR SVÅRT ATT TRO när man sit- ter med denne gamle och mycket blide man men skolgången innehöll både hemanmärkningar, stryk med käppen och att han fick gå om ett par årskurser. – Jag var minsann inget ljus i skolan och det var en väldigt bra start för mig eftersom jag tidigt fick lära mig att människor är olika. Bestraffningarna låg nära till hands i skolan på 1920-talet och det räckte med att kasta snöboll på en av systrarna för att bli uppkallad på expeditionen. – Rektorn slog upp fönstret och bad herrarna Murray och Lundgren att vara vänliga att komma upp. Där kommenderades framåt neråt böj och så använde rektorn sin promenadkäpp till att bestraffa de unga gossarna. – Långt efteråt kunde jag se de där rappen på skinkorna, säger Carl-Adolf Murray som ändå betonar att han aldrig känt agg mot den mannen. Och kanske är det något av hemligheten i hans långa liv. Han har valt att vända det svåra till något gott och det är självklart att hänvisa till evangeliet som är det glada budskapet. Han berättar om ett möte som ett exempel på hur man tolkar det man ser och hör. – Det var en man som jag mötte, han såg att jag var präst och började prata. Mannen talade om domkyrkoklockarna och hur han uppfattade dem som dong-dong, domdöd, dong-dong, dom-död. – Men tänk jag hör precis motsatsen, , säger Carl-Adolf Murray. – Liv-glädje, liv-glädje. KANSKE ÄR DET TIDEN på stiftsgården som ligger Carl-Adolf Murray varmast om hjärtat och där är han fortfarande en uppskattad gäst. – Jag tror att jag har varit både på 20- 30- 40- 50- och 60 årsjubileerna, säger han. Som ung präst var han med och startade det som började som en ungdomsgård. Det var också där han träffade Märta som så småningom skulle bli hans fru. Hon var lärare och kantor i byn och Carl-Adolf Murray minns sommarnatten när de slog följe hem från ett bröllop där han hållit i vigseln och hon hade spelat. - Så småningom blev folk överförfriskade och jag tyckte att det var dags att gå hem. Märta och jag gick hem genom den kalla natten och det var frost. –Ja, det var vad han kommer ihåg, brukade Märta säga. Så småningom fattade dock även Carl-Adolf Murray galoppen och de blev ett par. Samtidigt som de kämpade ihop på stiftsgården där det i prästens jobb även ingick att tömma dasstunnorna. HÄR BÖRJADE OCKSÅ kontakten med konsten. – Vi skulle ha lotterier och jag skrev till de kända konstnärerna, bland annat Bror Hjorth och Carl Eldh. Jag har alltid varit frimodig, säger Carl-Adolf Murray och plirar på sitt karakteristiska sätt. De nittioåtta åren till trots finns fortfarande mycket av buspojken kvar i honom. Då krävde lotterierna även ett brev till kungen men det var det värt då de inbringade stora pengar. – 30 000 kronor vilket säkert motsvarar 300 000 kronor i dagens penningvärde. Konstintresset finns kvar och har varit tema för flera av de utställningar som Carl-Adolf Murray har ordnat i det gamla stenhuset i Gästrike-Hammarby. På samma sätt har en rad kulturpersonligheter presenterats och nästa gång handlar det om sparkar. Det är mycket som fångar Carl-Adolf Murrays intresse som fortfarande är nyfiken på livet. MATS LAGERGREN

Sid 1 - TORSDAG 9 DECEMBER 2010 KYRKANS TIDNING NUMMER 49 FRÅN STIFTEN På den här sidan   Sid 3 - TORSDAG 9 DECEMBER 2010 KYRKANS TIDNING NUMMER 49 SKARA STIFT Stiftskansliet, Box  
För att kunna läsa myPaper-publikationen behöver du ha JavaScript aktiverat i din webbläsare. Du behöver också ha minst Flash Version 6 installerad.