Sidan 2 i Kyrkans Tidning Stift nr 41 2010

TORSDAG 14 OKTOBER 2010 KYRKANS TIDNING NUMMER 41 UPPSALA STIFT Stiftets hus, Box 1314, 751 43 Uppsala Tel: 018-68 07 75, Fax: 018-12 45 25 mats.lagergren@svenskakyrkan.se Allas lika värde.Vi tror att Gud har skapat varje människa till sin avbild och att var och en av oss är precis lika mycket värd i Guds ögon. Gud gör inte skillnad på människor utan vill att vi alla skall kunna leva i tillit – fria från förtryck. Så skriver Bo Larsson på Stockholms stifts hemsida och det är så bra att jag lånar det denna vecka. MATS LAGERGREN, STIFTSREDAKTÖR Grunden läggs på lägret Satsning och tydliga mål ger resultat i Forsas konfirmandarbete Elisabeth Gerle. FOTO: GUNILLA LEFFLER ”Skiljelinjen går genom kulturerna” Elisabeth Gerle har forskat kring Sverigedemokraternas och Humanisternas retorik. I ett öppet samtal i Katedralkaféet berättar hon om sina slutsatser. – Jag var intresserad av asyloch flyktingpolitik och jämförde Svenska kyrkan med andra organisationer. Jag jämförde religion och politik, som möts hela tiden eftersom människan bär sin livsförståelse med sig i politiken. När jag började forska kom Sverigedemokraterna in i kyrkopolitiken och ville anknyta till de mer patriarkala varianterna av vår kyrka. – Sverigedemokraterna försöker utnyttja Svenska kyrkan strategiskt, hävdar Gerle. De är för religion, på samma sätt som Hitlertyskland var det. Det är en kulturkristendom som används som ett värn, i Sverigedemokraternas fall mot islam. – MEN SKILJELINJEN mellan gott och ont går inte mellan kulturer eller religioner, utan rakt igenom! poängterar hon och riktar sig även till Humanisterna, en annan grupp hon synat i sin bok Farlig förenkling. – Jag vill inte ha någon av dessa grupper som min fiende, särskilt inte Humanisterna, säger Gerle. Vi delar många värderingar, om än inte alla. ELISABETH GERLE framhåller vikten av att inte vända meningsmotståndare ryggen, utan samtala med dem. Ett samhälle mår bättre av att man lyssnar. – Av Sverigedemokraterna har jag lärt mig mer om kyrkans arv, som inte alltid är så vackert, fortsätter Gerle. Och när jag studerat Humanisterna har jag lärt mig att det finns en fram- och baksida även av upplysningsarvet. Jag önskar att de får göra samma uppgörelse med sina skuggsidor som vi i kyrkan fått göra. På fem år har konfirmandgruppen i Forsa ökat från elva till drygt trettio ungdomar, nästan sjuttio procent av årskullen. – Det går att vända trenden och det handlar om att satsa, säger prästen Andreas Bernmyr. Vi träffas en höstkväll i Forsa och ett tjugotal ungdomar samlas i församlingshemmet. De flesta konfirmerades i somras och de bubblar när de berättar om sommarens upplevelser. – Det var jätteroligt, det bästa lägret, säger Jennifer Hånning. – Folk kommer från olika håll och nu är vi jättebra kompisar. Under tio dagar var de på konfirmandläger på Olsnäsgården i Siljansnäs och de flesta satsar på att återvända nästa år. Då som faddrar för nästa års konfirmander. – Så kul som vi hade i somras, så kul ska de få, säger Emma Andersson som vill att de nya konfirmanderna ska få känna samma trygghet som de fick göra. Hon berättar hur de i bussen på vägen dit satt tillsammans med sina bästisar men hur de på hemvägen satt i en enda grupp längst bak i bussen och att alla då pratade med alla. EN VIKTIG FAKTOR är de trygghetsövningar som inledde lägret. De berättar bland annat hur de stod på en sten varifrån de föll i armarna på kamrater som fångade upp dem och hindrade dem från att falla till marken. – Att umgås med varandra så länge ger en helt annan tillit, säger Felicia Engblom som menar att även om de från början var bra kompisar kom de varandra ännu närmre. – Gemenskapen hänger kvar Trygghetsövningar spelar stor roll för att skapa sammanhållning på konfirmandläger. Här är det Johanna Larsson som låter sig fångas av kompisarna. FOTO: MARIA BERGMAN när man kommer hem, säger Victoria Ovanfors-Walle som gläds åt att få konfirmeras i dag. Av sina föräldrar har hon fått höra hur de hade under sin konfirmandtid och hon är glad att hon inte var med på den tiden. – De fick bara svara på frågor på sin konfirmation. Vi fick dansa, läsa dikter och sjunga och alla fick en uppgift, berättar Emma Andersson. ALLA ÄR ÖVERENS om hur viktigt lägret var och att de i den tryggheten vågade lämna sina invanda roller och att de hjälpte dem att lära känna sig själva. – Man behövde inte ens gå upp och sminka sig på morgo- nen, utseendet kommer i bakgrunden. – Det handlar om att satsa, att ha tydliga mål och ett kyrkoråd som backar upp, säger Andreas Bernmyr. I Forsa har det inneburit att den största delen av konfirmandtiden läggs på ett läger och att de har många ledare. De vuxna ledarna är, förutom Andreas Bernmyr, pedagogen Elenor Kallberg och musikern Maria Bergman och till det en stor grupp faddrar. En del av dessa är fjolårskonfirmander men det finns också de som hållit på i flera år och de äldsta har gått ut gymnasiet. – Faddrarna spelar jättestor roll som en brygga till konfirmanderna, säger Elenor Kallberg. FRÅN BÖRJAN LÄGGS mycket energi I den täta miljön ges möjlighet att fundera på livets viktiga frågor och att lära känna sig själv. – Under den veckan lärde jag mig mer om mig själv än jag gjort under hela mitt liv, säger Emma Andersson. Flera talar om en samling på temat liv och död där de fick lyssna på musik och sedan sitta och tänka. – Man kan komma dit utan att tro men det byggs upp under tiden, säger Felicia Engblom som dock betonar att de inte bara pratar om Gud och Jesus utan om allt möjligt i livet. UNGDOMARNA fortsätter att träffas i ungdomsgruppen på torsdagskvällarna och på fadderutbildningen som drivs tillsammans med några av grannförsamlingarna. Den gemenskap som byggdes upp på konfirmandlägret gör att de vill fortsätta träffas och de vill gärna bidra eftersom de själva har fått så mycket. En viktig del är naturligtvis ledarna som satsar mycket av sig själva. – Skriv att vi har Sveriges bästa präst, säger Perra som han vill kallas. Och troligen en av få präster med rosa lugg, ett minne från konfirmandlägret som skulle försvinna när han tvättade håret men som satt kvar en bra bit in på hösten. GUNILLA LEFFLER Informatör i domkyrkoförsamlingen Sommaren är ett minne men ungdomarna fortsätter gärna att träffas. FOTO: MATS LAGERGREN på att få samman gruppen, att alla ska känna sig trygga. – Det är svårt att säga att vi gör något unikt men vi jobbar väldigt mycket med gruppen, säger Andreas Bernmyr som har sett hur mycket gemenskapen har kommit att betyda. Som ett exempel nämner han lådan där alla får lägga sin mobiltelefon när de har gemensamma samlingar. – Efter några dagar ligger de flesta mobilerna kvar eftersom de helt enkelt glömmer bort att ta dem. Det är viktigare att umgås ansikte mot ansikte än att ständigt var uppkopplad och nåbar. MATS LAGERGREN

Sid 1 - TORSDAG 14 OKTOBER 2010 KYRKANS TIDNING NUMMER 41 FRÅN STIFTEN På den här sidan   Sid 3 - TORSDAG 14 OKTOBER 2010 KYRKANS TIDNING NUMMER 41 SKARA STIFT Stiftskansliet, Box  
För att kunna läsa myPaper-publikationen behöver du ha JavaScript aktiverat i din webbläsare. Du behöver också ha minst Flash Version 6 installerad.