Sidan 13 i Ideell - bilaga i KT nr 15 2010

BILAGA I KYRKANS TIDNING IDEELL TORSDAG 15 APRIL 2010 13 Dansen – en väg in i kyrkan – Jag har dansat sen jag var elva år, berättar dansledare Eva Lexell Törnblom. Genom ett frivilligengagemang kom hon tillbaka in i kyrkans värld. Då hennes arbete med dansen blev väl mottaget i kyrkan växte viljan att arbeta helt och fullt i församling. Nu går hon kyrkans grundkurs. Den metod hon arbetar med heter De fem rytmerna och har utvecklats av Gabrielle Roth. – Det handlar om att påminna kroppen om ett mer autentiskt sätt att röra sig. För mig handlar det djupast sett om att ta emot Eva Lexell hela den gu- Törnblom. domliga kropp jag fått. Eva Lexell Törnblom startade den meditativa dansen i Solna församling för snart tre år sedan. – Men det började som en process i vårt arbetslag. Vi ville lyfta fram våra mera meditativa sidor, samtidigt som vi rörde på oss, förklarar diakon Thomas Nilsson, som är ansvarig för frivilligarbetet i församlingen. SÅ SMÅNINGOM fick man kyrkorådet att nappa på idén och bevilja medel. Verksamheten började på tisdagar mitt på dan. – Vi fick väldigt positiv feedback och då började vi fundera på hur vi också skulle kunna nå arbetande människor mitt i livet, säger Thomas Nilsson. När måndagskvällsdansen kom igång, blev den minst lika populär, fast den fick en helt annan karaktär. – Efter dansen har vi erbjudit själavård med präst eller diakon. Många får ju kontakt med sitt inre under dansen, det blir en känslomässig bearbetning, förklarar Thomas Nilsson. Numera deltar prästen Jenny Lingesjö i måndagsdanserna, och har också en form av bibelstudium runt dansen. ENLIGT EVA LEXELL TÖRNBLOM kan dansen leda till ett verkligt möte på djupet med Gud. – Dans innebär att man själv kan ta del av en upplevelse, inte bara lyssna. Musiken för oss djupare än orden. Det viktiga är att det känns på riktigt och att du blir del av en djup gemenskap, något just du behöver. – Det är ett slags möte. En gudsupplevelse som man kliver in i och blir nyfiken på. – Dansen har visat sig vara en väg in i kyrkan för många här. Och framför allt till frivilligengagemang, förklarar Thomas Nilsson. – Sammanlagt har vi 70 personer i elva olika frivilliggrupper nu i Solna församling, berättar han.✦ lingens frivilligarbetare. Då får alla får möjlighet att möta kyrkan också i andra sammanhang än det egna. the flow. Eller bearbeta det som känns jobbigt. Den andre skamtränaren, Patrick Åberg, avslöjar att han försöker hitta en ny rädsla att bearbeta varje gång. Nu var det de primalliknande skrin som några av tjejerna upphäver under dansens gång som han tyckte var jobbiga. – Men då tvingade jag mig att gå dit och dansa med dom och det gick ju jättebra. – Det gäller att tänja sina gränser, inflikar Daniel, att våga visa sin sorg och släppa den där masken. DET BLIR DET ännu mer av efter FYRA DELTAGARE OM DANSEN WIVI-ANN EKMAN, 84 ÅR: – Jag har varit med sen Eva startade det här. Jag sitter med i både kyrkoråd och fullmäktige och har slagits för dansen, eftersom jag tycker att det är en oerhört viktig grej, som vänder sig till alla människor. Den ger ofantligt mycket. – Vi har ju sett flera exempel på människor som haft så svår ångest att de inte kunnat jobba. Med dansens hjälp, där de också fått vråla när det behövs, har ångesten gradvis försvunnit. MARIA ÅHMAN, 32 ÅR: – Jag har dansat här i över ett år, och det ger mig jättemycket. Man får kontakt med andra och får känna att man duger som man är. Dansen har fått mig att uppskatta mig själv mer. SUSANNE NILSSON, 35 ÅR (överst) ANDREA BENTSSON, 45 ÅR: – Vi tillhör Evas fanklubb och har följt med henne hit från andra ställen. Det här är så kärleksfullt på riktigt . Det går på djupet och tar bort rädslan. Det finns en fysisk närhet som är väldigt påtaglig. Som en familj som ger gensvar. – Jag brukar ta med mina barn hit också, och det blir väldigt fint. De vill alltid sitta med i ringen på slutet och prata, säger Andrea. Efter dansen samlas alla deltagare i en cirkel för att ”dela lite mer mänsklighet”. Någon är sprittande, smittande glad, känner sig befriad, avlastad, sedd. En annan gråter för att de invanda maskerna börjar släppa. HÄR I DEN anonyma gemenskapen dansen. Då när vi sitter i cirkel, och ”delar lite mera mänsklighet”. Nästan alla stannar kvar efteråt och vill prata. Rulla boll mellan deltagare och berätta att de inte tänkte komma för att de var förkylda, trötta, ledsna. Men att nu, när de fått dansa och vara en del i gemenskapen, känns det mycket bättre. vågar man visa känslor. Inte för att de flesta umgås privat. Inte så. Men har man rört sig tillsammans och sedan delat med sig av sina upplevelser, ja, då uppstår en särskild slags intimitet – Vi har blivit till en slags familj, förklarar de som varit med länge. ✦

Sid 12 - 12 TORSDAG 15 APRIL 2010 IDEELL BILAGA I KYRKANS TIDNING MEDITATIV DANS. Tillsammans   Sid 14 - 14 TORSDAG 15 APRIL 2010 KYRKANS TIDNING BILAGA I KYRKANS TIDNING FLYKTINGAR. Ideellt  
För att kunna läsa myPaper-publikationen behöver du ha JavaScript aktiverat i din webbläsare. Du behöver också ha minst Flash Version 6 installerad.