Vägarna kring Ubon Ratchathani kantas av oändliga, lapptäcksliknande risfält. Och här och var en ensam risbonde med sin hacka. Tempel och nationalparker lockar i Ubon Ratchathani Efter ett par decenniers flitigt Thailands-resande med badsemestrar i Phuket och på andra sydliga öar, storstadsnöjen i Bangkok och djungeltrekking i norr börjar nu nordiska resenärer att söka nya destinationer i de varma leendenas land. Text och foto LO Rindberg Ubon Ratchathani, 65 mil nordöst om Bangkok och nära gränsen till Laos, håller på att bli en sådan. Det är Thailands tredje största stad med en och en halv miljon invånare. Den vitt utbredda staden utgör i sig ingen lockelse, utan det är omgivningarna med alla sina vackra naturscenerier, otaliga nationalparker och magnifika tempel som lockar de natur- och kulturintresserade till Ubon Ratchathani. Stark buddhisttradition Provinsen Ubon Ratchathani är känd för sin starka buddhisttradition och en folkkultur med mycket pregnanta uttryck 72 i såväl mattraditioner som i konsthantverk och traditionella kulturfestivaler. I juli månad firas här varje år en Candlefestival, som är en av de största religiösa ceremonierna i nordöstra Thailand med färgstarka processioner och traditionsrika riter. Med Mekong som gränsflod i öster mot Laos och med Kambodja i söder hade Ubon Ratchathani ett mycket strategiskt läge under Vietnamkrigets dagar och det var härifrån många av de amerikanska B 52:orna startade sina räder mot Vietnam. Med flyg tar det bra precis en timme att ta sig hit från Bangkok, med tåg drygt nio timmar och med buss11 timmar. Oändliga risfält kantar vägen till och omkring Ubon Ratchathani, men plötsligt ligger där ett praktfullt tempel med förgyllda tinnar och torn mitt i ingenstans. Wat heter dessa tempel, följt av något tungvrickande namn, som till exempel Wat Tham Khu Ha Sawan, som är ett av de största tempelkomplexen vi stöter på vid Highway 222 strax utanför Ubon Ratchathani. En helt osannolik arkitektonisk skapelse med guldblänkande tinnar mitt ute bland landsbygdens risfält. Men vi ska få se många liknande och än mer påkostade tempelbyggnader under de närmaste dagarna när vi kör österut och korsar gränsen till Laos. Till Pakse i Laos Det är nu 14 år sedan gränsen till Laos öppnades och sedan dess har turister via Chong Mek på någon timme kunnat få visum för att köra in i Laos. Från Ubon