Sidan 6 i Amos Nr 2 2011

SPANING Det var en gång. Nu är det företagen som skriver våra folksagor. L ägerelden, denna legendomsusade kultplats i våra hjärtan, sägs vara både källa och brunn för berättelser. Det är lätt att se den koncentrerade skaran av lyssnare framför sig. Med eldskenet fladdrande över ansiktena sitter de där och bara tar in. Så har det alltid varit. Och så är det fortfarande i vår föreställning. Men vid slutet av nittiotalet hände något. Företag, organisationer, statliga verk: alla hade de plötsligt berättelser som de ville dela med sig av. Inte nödvändigtvis av pur lust att berätta, utan för att sporra sin verksamhet till mer försäljning, större popularitet och bättre renommé. Corporate storytelling kallas de, berättelserna om människorna och vad de gör. Det STORA svenska exemplet är förstås alla historier om Ingvar Kamprad och hans Ikea. Om den unge mannen som med klurighet, flit och sparsamhet odlade upp sitt succéföretag från den magra småländska moränen till den feta världsomspännande myllan. Och på tal om världen, ta historien om datageniet som satt ensam i garaget och byggde framtiden med hjälp av ettor och nollor. Om han heter Steve Jobs eller Bill Gates, spelar ingen större roll. Fast Applevännerna tenderar att ge sin favorit gudligare dimensioner än vad Microsoftarna gör. Kanske illustrerar det varför corporate storytelling numera anses så viktigt. Apples omsättning har på senare år pekat rakt uppåt, medan Microsofts kurva börjat plana ut. Kanske för att Apples berättelse helt enkelt har varit starkare. Matts Heijbel har jobbat med corporate storytelling i mer än ett decennium. Han är journalist, författare och antropolog. I bondesamhället ”Förr dansade man gjordes verkligheten runt majstången, begriplig genom folklore. I dag handlar det om berättelserna man i dag runt varuhittar i företagen märket och dess och deras produkter, hävdar han. visioner.” Förr dansade man runt majstången, i dag runt varumärket och dess visioner. – Corporate stories är vår tids folksagor och det jag ägnar mig åt är att dokumentera dem. För mig är corporate storytelling lika fint som Ibsen på Dramaten, skriver han i sin bok Storytelling befolkar varumärket. Matts Heijbel ser sig själv som doktor Livingstone på väg uppför Kongofloden. Företagen och organisationerna kallar han tribes, kunderna evangelister. Det är de som kan sprida varumärkenas berättelser vidare. Andra som upptäckt berättelsens styrka är reklamkollektivet Studio Total i Malmö. Deras kampanjer för det påhittade Kulturpartiet inför valet 2006 och Gudrun Schymans sedeluppeldning i Visby förra sommaren är exempel på stories som fått enormt mediegenomslag. – Världen består av berättelser och en bra berättelse sprider sig själv, har en av Totals grundare, Tomas Bergkvist, slagit fast. Men den som inte är ute efter att sälja prylar eller idéer kan förstås fortfarande tända den egna lägerelden. Samla sina nära och kära runt sig och berätta. Eller hyra in en berättare för en kväll. Det finns åtskilliga förmedlingar som fixar folk som kan få sorlet att lägga sig på det vildaste kalas enbart genom att säga de magiska orden: Det var en gång. göran tonström SYMBOLSTORYN Ett parti utan berättelse bottnar inte i verkligheten. Kanske kan nye s-ledaren Håkan Juholt berätta så att folk lyssnar. foto: janerik henriksson foto:adam olszewski SEDELSTORYN Femhundringarna gick upp i rök, men ibland kan det bli så spektakulärt att berättelsen skyms. Gudrun Schyman syntes i alla fall i Visby. ENTREPRENÖRSTORYN Bottnar i ett skjul i den småländska trädgården där unge Ingvar Kamprad sålde platta paket innan ordet blivit ett begrepp. MATSTORYN Berättelsen om Alexandra Pascalidous eget liv och rötter bildar smaksättare i hennes kokbok med grekisk mat. AMOS NUMMER 2 . 2011 6 foto: thord nilsson

Sid 5 - AMOS NUMMER 2 . 2011 5   Sid 7 - Pax 2011 – Pilgrimsvandring för fred och människovärde Välkommen att gå med! 12  
För att kunna läsa myPaper-publikationen behöver du ha JavaScript aktiverat i din webbläsare. Du behöver också ha minst Flash Version 6 installerad.